Det är hur varmt som helst inne på kontoret, men ute ser det mulet och nästan regnigt ut. Jag vet inte om det är det deprimerande vädret eller vad det kan vara, men plötsligt blev jag helt nostalgisk efter tiden för några år sedan och kommer på mig själv med att sitta här och längta efter surfing och önska mig evig ungdom och tänka att allt var bättre förr. Herregud, så bitter och ännu inte fyllda 30 ha ha.
Bild från bali-travel-online.com
Roxy-bikini och mina turkosa Billabongshorts. Jag hade långt, lockigt hår och var konstant solbränd och glad. En shortboard från Santa Cruz. Trevligt australiensiskt sällskap. Balangan, Kuta Reef eller Uluwatu. Man var aldrig hungrig, man orkade upp på morgonen trots att man festat hela nätterna. Man hinkade i sig öl och Jungle Juice. Sedan sprängde de bort halva stan och intresset för allt liksom dog. Nu börjar jag bli läskigt sugen på att åka tillbaka. Och jag börjar bli läskigt sugen på att ta upp surfingen igen.
Jag undrar om det är mitt hyperseriösa jobb som får mig att känna så här, att jag vill ta upp mitt hysteriska resande till jordens alla hörn och liksom fly?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar