Tjejgänget

Varit hemma hos en av tjejerna i gänget och ätit middag och druckit rödvin. Vi var 3 stycken vilket betydde att iallafall halva gänget var samlat. Det pratades en hel del över rödvinet och vi kom överens om att vi trots jobb och studier och pojkvänner och allt möjligt annat tidskrävande verkligen måste anstränga oss till att ta oss tiden att ses oftare. Dessa tjejer är som mina systrar, genom alla åren vi känt varandra känns det som de vet mer om mig än mina egna syskon gör.

Vi sex har hängt ihop sedan början av gymnasietiden och det är först på senare tid som vi börjat glida isär på grund av massa olika anledningar. Speciellt några av personerna i gänget har flytit iväg åt olika håll på senare år, ingen av dem var med ikväll, och misstanken är att iallafall två av tjejerna inte mår riktigt bra. Men vad gör man liksom när de förnekar det? Det pratade vi om en hel del. Låter som om det var en rätt deprimerande kväll, men det var faktiskt riktigt trevligt.

Med blåa läppar och något suddigt seende säger jag nu god natt. Tjejgänget forever, bara så ni vet.

X

Igår fick jag ett mail från Exet. Alltså inte det ex som jag i denna blogg nog refererat till som Irländaren, utan killen som kom mellan Irländaren och min älskade sambo. (Nu låter det som om pojkvännerna har avlöst varandra på löpande band, men egentligen är det bara dessa tre som varit mer eller mindre seriösa pojkvänner).

Exet och jag har, förutom en katastrofal fika en regngrå lördag för några år sedan, inte haft någon direkt kontakt sedan han dumpade mig för några år sedan (en dumpning som nästan var framkallad av mig själv och det jag ville eftersom jag hade mycket annat i huvudet just då plus att jag på den tiden hatade att ta konflikter). Anyway, igår låg det i min inbox ett långt mail från denna person i vilket han började med att berätta lite om vad han pysslade med just nu, för att sedan gå in på att bla bla bla han saknade mig, att hans förhållande just nu höll på att ta slut, att han ångrade saker som hänt mellan oss bla bla bla och att jag gärna fick höra av mig och jag antar att det inte finns någon chans, men om... Vad tror människan liksom? Genom de gemensamma vänner vi har så borde han definitivt veta att jag är sambo sedan flera år tillbaka och har ett seriöst förhållande. Vad svarar man på ett sådant mail? Hur tänker killar? Det är andra gången en sak som denna händer mig.

Skulle bara säga det.

Tillbaka

Tillbaka sedan någon vecka och gör en comeback på en blogg som jag tänkte avsluta, men nu vet jag inte längre. Jag som brukar älska att skriva har helt kommit av mig, orden brukar bara ramla ur mig när jag har ett tomt papper eller word-ark framför mig, men nu... ingenting.



Semestern har varit lugn och avkopplande, faktiskt inte så mycket party alls som jag hade inställningen att det skulle bli. Vi kanske har blivit gamla? Misstänker att min semesterbild här bredvid kommer att få mig att längta bort när det börjar bli regnigt, kallt och höst...

Som alltid dock väcker en resa begäret till fler. Än så länge hemliga planer har redan börjat smidas...

Nu ska jag äta mina hemmagjorda enchiladas och nästa gång jag är tillbaka lovar jag att försöka skriva något mer intressant. Det kan bli om en halvtimme eller om någon dag.