Måndagskväll

Varit ute en sväng i skogen på min svarta ädla springare som dagen till ära blev rädd för några rådjur och verkligen gjorde skäl för smeknamnet han har här i bloggen. Ett tag trodde jag nästan att vi skulle hamna på E4:an han och jag...

Nu hemma, har duschat, ätit, strykt morgondagens skjorta och läst igenom en rapport som jag borde läst idag på jobbet. Planen för resten av kvällen är att ägna mig åt att städa min garderob och se vad som behöver införskaffas inför hösten.

Imorgon är det afterwork med folk från banken jag tidigare arbetade på. Ska blir trevligt att träffa folk igen.

Så det kan gå

En tänkt promenad i det fina vädret, som närmast kändes som vårväder, slutade med en rejäl shoppingrunda istället. Fattar inte hur det gick till?! Men välkommen nya svarta höstjacka, nya svarta byxor och nya Shirt Factory skjorta till min (jobb)garderob!

För övrigt haft en mycket soft helg. Fredagskvällen tillbringades tillsammans med tjejgänget, ost, vin, kex och filmer som pojkvänner aldrig skulle velat se. Mycket trevligt tills värdinnan somnade i soffan och gästerna fattade att det kanske var dax att släpa sig hem. Gillar dock att 4 av mina 5 bästa kompisar bor inom 10 minuters gångavstånd från mig, underlättar det sociala umgänget för en på fredagskvällar utmattad Nicki.

Ikväll blir det bio med pojkvännen. Ska bli trevligt det också. Nya jackan åker nog på tillsammans med mina väl använda gamla Sevens och någon skön tröja och mina väl ingådda Pradaloafers (ha ha, låter som värsta modebloggaren nu Dagens outfit innan jag gick till skolan...).

Helg är mycket skönare än vardagar, that's for sure.

Förkylning och Blocket

Jag tror jag börjar bli förkyld. Jag blev helt kallsvettig när jag cyklade hem från jobbet och det brukar jag verkligen inte bli av den lilla cykelturen. Dessutom tappar jag rösten då och då och min hals känns lite konstig. Jag har verkligen inte tid att bli förkyld så jag försöker bota min förkylning med c-vitaminbrus och en stor kopp chai. Inte en kombination som jag rekommenderar.

Jag var effektiv när jag kom hem från jobbet, trots förkylningen, och rensade ur en låda i vårt källarförråd. Jag och pojkvännen har bott ihop i över ett år, men fortfarande har vi ouppackade lådor i källaren. Misstänker att det är ett tecken på att man har alldeles för mycket saker, eller vad tror ni? Iallafall, hittade gamla ridkläder som jag knappt använt och la för första gången upp en annons på Blocket. Skulle någon nappa på min annons finns det helt klart mer grejer där nere som jag kan göra om experimentet med. Bättre att få några kronor än att slänga (som jag oftast gör) eller lämna till välgörenhet (som jag gör då jag orkar engagera mig).

För övrigt höll jag nästan på att söka ett jobb idag. Jag var millisekunder från att klicka på "skicka", men bangade ur i sista sekunden. Jag måste jobba kvar över nyår iallafall. Hela min framtida karriär kommer väl att vara körd om jag på mitt cv haft 3 jobb inom 2 år och är på jakt efter ett nytt. Frågan är hur mycket eventuella framtida arbetsgivare tar hänsyn till att jag egentligen haft ett riktigt jobb, de andra två var ju bara en konsulttjänst respektive vikariat, så jag tycker att jag har bra förklaringar till att jag sökt mig vidare från dem. Sånt där är svårt...

Uppåt

Idag är jag på bra humör! Jag har ingen speciell anledning att vara det heller, men det är en sån där dag som man vaknar med en varm känsla i magen och allt bara fungerar. Och det spelar ingen roll att bromsarna på bilen piper konstigt när jag bromsar, att jag har en hög med menlösa arbetsuppgifter på mitt skrivbord (var är den där assistenten jag skulle få?!), att mina strumpbyxor är mer dödfärgade än hudfärgade, att matlådan jag har med mig smakar mest ingenting och att det är onsdag och mitt i veckan. Konstigt sånt där.

Ikväll ska jag träna och sedan försöka få tag på en kompis där vi lyckats ringa om varandra hela veckan. Och om jag orkar ska jag försöka städa bort lite gamla kläder ur min garderob som knappt går att stänga.

Idag är jag intressantare äv vanligt (observera ironin).

Skogstur

Det finns inget som rensar huvudet så mycket som en ridtur i skogen. Tillsammans med det stora svarta monstret som jag rider ett par gånger i veckan begav jag mig ut i skogen för att hitta nya stigar att rida på direkt efter jobbet idag. Monstret var som vanligt pigg och framåt och när jag lät honom sträcka ut i galopp på en raksträcka i kanten av en åker gick det så fort att ögonen tårades och vinden ven om öronen. Underbart! Alla andra funderingar är låååångt borta just sådana stunder.

Nu är jag hemma, nyduschad och insmord och väntar på att pojkvännen ska komma hem från sin after work. Tills dess blir det till att ligga på soffan och läsa bok och dricka te.

Lunch

Idag blev det lång salladslunch med en kompis som jobbar i närheten och det som diskuterades mest var såklart jobb eftersom det är det som snurrar mest i bådas våra huvuden just nu, fast av olika anledningar. Trevligt iallafall att komma bort från kontoret ett tag och trevligt med sällskap.

För övrigt önskar jag att det hade varit fredag idag. Ser fram emot helgen med allt den kommer att innebära.

Ännu mer jobbfunderingar

Företaget jag jobbar på är mellanstort. Däremot ingår det i en koncern som är ganska stor och växer så att den knakar. Jag vet att jag skulle trivas att jobba i ett av de andra företagen inom koncernen och jag har, diskret såklart, försökt hinta det till personen som är chef där. Inte för att det är aktuellt ännu, men längre fram. Om mina hintar gått fram eller inte är jag osäker på. I alla fall, personen som är chef där skickade i förmiddags ut ett mail till mig och de andra som sitter i samma position som jag för att kolla lite angående om vi skulle vara intresserade av en liten utbildning i vad de håller på med etc. Jag är mycket nöjd med att jag fick ihop ett 1. artigt 2. konstruktivt och 3. lite lätt smörigt mail tillbaka till henne. Bara att hålla tummarna för senare i höst.

Som jag känner nu är det att nästla mig in där eller leta mig vidare efter nyår. Min hjärna behöver utvecklas mer. Vill ju egentligen inte ha ett jobb där jag vissa dagar kan leka bort flera timmar med Facebook och bloggar. Även fast det också är skönt. Och till mitt försvar är vissa dagar så jäktiga att jag knappt hinner äta.

Missnöjd och rastlös

Speciellt rastlös. Så känner jag mig idag. Förmodligen är det mina jobbfunderingar sedan igår som inte riktigt lämnat mitt huvud ännu. Jag vill vara 22-23 igen och flippra runt världen som jag gjorde då, bo lite överallt, ändå på något sätt lyckas plugga ihop till en examen. Vet inte om det är någon slags för tidig trettioårskris, men jag har de sista dagarna varit väldigt nostalgisk gällande det mesta och längtat tillbaka.

Auckland: att alltid jäkta för att hinna med Birkenheadbussen till jobbet och alltid alltid fastna i kön på bron, jobbet som inte var så ansträngande men väldigt kul, de sena och galna partynätterna, Ellies och min diet på rostat bröd och det minimala rummet vi delade i huset det nästan bara bodde asiater i. Vårt dejtande och alla konserter och klubbar vi gick på. Och lunchdejterna med tjejgänget i foodcourten i downtown shopping centre, mycket lemon chicken blev det, och analysera allt mellan himmel och jord.

Bali: här var jag visserligen bara typ ett halvår och surfade och partajade med mina bästisar. På något konstigt sätt blev det ändå ett gäng universitetspoäng hemma den terminen ändå. Lägenheten som inte var så mycket mer än ett rum. De sena nätterna med jungle juice och de tidiga mornarna med våra shortboards. Jag var brun och smal och snygg och sedan kom någon och bombade bort hela idyllen.

Singapore: här gled jag mest runt och lekte hemmafru till Irländaren och jobbade timmar i en butik. Shoppade för de pengar jag hade, gled runt och kände in atmosfären, Orchard Road så väl som chinatown. Älskade stan. I Singapore hade jag kunnat stanna för alltid.

London: det fortsatta livet tillsammans med Irländaren. Just honom vill jag inte ha tillbaka, men livet var rätt schysst. Eller kanske inte, har för mig att jag hatade mitt jobb just då, så jag kanske glorifierar allt i efterskott. Ja, förmodligen. Och Northern Line var inte så kul heller på morgonen. Men ändå...

Jag vill inte vara fast i Sverige med jobb och ansvar och vuxenliv. Jag vill sticka utomlands och jobba en vända till. London, New York... Fast samtidigt, nu måste man ändå tänka strategiskt. Ett eventuellt utlandsjobb måste passa in på cvt, mitt cv är förvirrat redan som det är. Och det är inte så jäkla lätt att bara dra när pojkvännen har sitt toppjobb här hemma.

När det kommer till allt har jag ju faktiskt honom nu. Honom hade jag inte när jag var 21-22. Och han betyder faktiskt allt för mig. Jag skulle kunna offra allt för honom. Efter tre år tillsammans vet jag att det är han jag vill vara med för alltid och det är egentligen viktigare än både jobb och land och allt.

Jag är väl, som alla säger, en drömmare.

Värdelös...

... på att uppdatera här har jag varit på sista tiden. Inget speciellt ligger bakom det förutom jobb och annat. Jobbet upptar som vanligt alldeles för mycket av min tid och planerna att jag nog egentligen skulle vilja vara någon annanstans ploppar upp i huvudet då och då. Egentligen trivs jag rätt bra, det är bara det att jag vill ha mer ansvar, annan titel, högre lön. Ett typiskt fall av gräset är grönare... alltså.

Vi håller just nu på att rekrytera en till person till samma tjänst som jag har och jag sitter med på intervjuerna (och det måste jag säga- vilka konstiga människor det finns alltså...). Dock sa min kollega M en kommentar till en annan kollega idag som fick mig att verkligen bli irriterad. Tyvärr hörde jag den genom tjuvlyssning och kunde inte kommentera tillbaka. "Ja man vill ju ha någon på en sån här tjänst som man direkt ser kommer att bli kvar, som inte ser en kometkarriär på någon av de stora amerikanska investmentbankerna framför sig liksom". Såklart tolkar jag det som att jag blev anställd för att de tror att jag kommer att stanna kvar i all evighet och inte har några karriärsambitioner liksom. Men det är ju precis det jag har. Eller så menar han inte så alls, men mitt huvud analyserar saken så. Dessutom, alla de där människorna som vi haft på intervju, jag känner ju att jag är så mycket smartare än dem allihopa. Jag känner ju att jag kan så mycket mer. Visst, jag gör ett superjobb där jag är och är mycket uppskattad, men jag känner att jag vill mer!

Alltså egentligen har jag ett superjobb så jag fattar inte varför jag klagar egentligen. Helt ok lön, bra företag, jättetrevliga arbetskamrater, jag kan styra upplägget av min arbetsdag ganska mycket själv, jag håller själv koll på mina tider och kan flexa lite, jag har nära till jobbet och bra förmåner (bra pension, gymkort etc etc). Men. Jag vill ju göra någon slags karriär. Jag kan inte se mig själv sitta där i all evighet. Samtidigt måste man börja tänka logiskt och strategiskt. Om ett par år kanske jag vill ha barn. Det är inte alls aktuellt just nu, men runt 30 sådär. Och det är faktiskt inte så många år kvar. Och innan dess känns det som om jag vill vara på den arbetsplats jag vill tänka mig stanna kvar på ett bra tag.

Jag står dock kvar vid vad jag sagt tidigare. I november, när jag varit här ett år, får jag börja kolla efter nya jobb men vara kräsen. Inte byta bara för att byta...

Annars då? Har idag varit ute och ridit en tur på Stora Svarta Monstret som var rätt snäll och spak i det strilande regnet och inte så monsteraktig alls. Monstret finns numera i ett nytt stall, lite närmare där jag bor, faktiskt nästan så det skulle vara cykelavstånd om jag var lite hurtigare. Jag har nu duschat och sitter i soffan inrullad i en filt och dricker chaite och försöker få upp värmen igen.

Väntar på att pojkvännen ska komma hem från en tjänsteresa och funderade på att laga middag till honom, men det blir nog take away thai istället. Är riktigt höstless på allt och känner mig mest apatisk.