Värdelös...

... på att uppdatera här har jag varit på sista tiden. Inget speciellt ligger bakom det förutom jobb och annat. Jobbet upptar som vanligt alldeles för mycket av min tid och planerna att jag nog egentligen skulle vilja vara någon annanstans ploppar upp i huvudet då och då. Egentligen trivs jag rätt bra, det är bara det att jag vill ha mer ansvar, annan titel, högre lön. Ett typiskt fall av gräset är grönare... alltså.

Vi håller just nu på att rekrytera en till person till samma tjänst som jag har och jag sitter med på intervjuerna (och det måste jag säga- vilka konstiga människor det finns alltså...). Dock sa min kollega M en kommentar till en annan kollega idag som fick mig att verkligen bli irriterad. Tyvärr hörde jag den genom tjuvlyssning och kunde inte kommentera tillbaka. "Ja man vill ju ha någon på en sån här tjänst som man direkt ser kommer att bli kvar, som inte ser en kometkarriär på någon av de stora amerikanska investmentbankerna framför sig liksom". Såklart tolkar jag det som att jag blev anställd för att de tror att jag kommer att stanna kvar i all evighet och inte har några karriärsambitioner liksom. Men det är ju precis det jag har. Eller så menar han inte så alls, men mitt huvud analyserar saken så. Dessutom, alla de där människorna som vi haft på intervju, jag känner ju att jag är så mycket smartare än dem allihopa. Jag känner ju att jag kan så mycket mer. Visst, jag gör ett superjobb där jag är och är mycket uppskattad, men jag känner att jag vill mer!

Alltså egentligen har jag ett superjobb så jag fattar inte varför jag klagar egentligen. Helt ok lön, bra företag, jättetrevliga arbetskamrater, jag kan styra upplägget av min arbetsdag ganska mycket själv, jag håller själv koll på mina tider och kan flexa lite, jag har nära till jobbet och bra förmåner (bra pension, gymkort etc etc). Men. Jag vill ju göra någon slags karriär. Jag kan inte se mig själv sitta där i all evighet. Samtidigt måste man börja tänka logiskt och strategiskt. Om ett par år kanske jag vill ha barn. Det är inte alls aktuellt just nu, men runt 30 sådär. Och det är faktiskt inte så många år kvar. Och innan dess känns det som om jag vill vara på den arbetsplats jag vill tänka mig stanna kvar på ett bra tag.

Jag står dock kvar vid vad jag sagt tidigare. I november, när jag varit här ett år, får jag börja kolla efter nya jobb men vara kräsen. Inte byta bara för att byta...

Annars då? Har idag varit ute och ridit en tur på Stora Svarta Monstret som var rätt snäll och spak i det strilande regnet och inte så monsteraktig alls. Monstret finns numera i ett nytt stall, lite närmare där jag bor, faktiskt nästan så det skulle vara cykelavstånd om jag var lite hurtigare. Jag har nu duschat och sitter i soffan inrullad i en filt och dricker chaite och försöker få upp värmen igen.

Väntar på att pojkvännen ska komma hem från en tjänsteresa och funderade på att laga middag till honom, men det blir nog take away thai istället. Är riktigt höstless på allt och känner mig mest apatisk.