Damn. Känner mig som ett spöke idag. Att mina strumpbyxor har en dödfärgad nyans och dessutom har det gått en maska på foten gör inte att jag känner mig snyggare direkt. Håller mig nog inne på mitt kontor idag, med korta kaffepauser för att hålla mig vaken.
Imorse sprang jag på en högstadieklasskompis ute på parkeringen. Det visar sig att han jobbar i samma hus som mig, fast för ett helt annat företag, i en helt annan bransch. En lunchdejt någon dag bestämdes, plats: vår läskiga gemensamma personalmatsal som jag mycket sällan besöker. Kul att träffa honom var det iallafall efter så många år. Då var han busig skejtkille, nu hade han och flickvännen köpt hus och hund och hela köret. Vilket får mig att fundera på vad andra människor kan tänkas göra idag. Och på hur man själv förändrats under åren som gått.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar