Mina jag

Ibland kan jag känna mig som en bluff. Eller väldigt splittrad iallafall. Jag kom att tänka på det när jag traskade hem från jobbet idag iklädd den vanliga jobboutfiten bestående av höga klackar, svart kostym, skjorta (just idag rosa) och pärlörhängen, med Mulberryväskan i armvecket. Med strikt uppsatt hår och bestämda steg skulle nog många ta mig för en hyfsat kaxig ung finanstjej. Det är inte helt sant, trots att jag gillar mitt jobb, och jag tror ingen av mina kompisar skulle beskriva mig som en sådan. Jag har faktiskt svårt att tänka mig vad mina kompisar skulle säga om de såg mig i en jobbsituation där jag ofta lyckas vara rakt på sak och ganska bestämd.Efter jobbet fikade jag med en kompis på hennes balkong efter ett snabbstopp hemma för att byta om till mina älskade Chip&Peppers, en collegetröja och sneakers. Drack kaffe, skvallrade lite, lyssnade på musik och fnittrade. Det är ju också jag, den fnittrande jeanstjejen som gillar att slappa och hänga med tjejkompisarna. Däremot har jag svårt att se mig så med mina jobbarkompisar.Nu ska jag snart förvandla mig till en tredje personlighet , den sportiga och mest sällsynta, då jag ska dra på mig träningskläderna och bege mig ut och springa några kilometer.